våran dag började med grillad korv slutade med ambulans



Efter frukosten och äggletandet åkte vi mot huli stugan och mötte upp mamma och pappa. Vi hade packat med korv, mackor och dricka. Åkte snowracer och stjärtlapp, en väldigt bra pulkbacke. Och sen grillade vi korv, då jag skulle gå till grillplatsen och ta en korv så ramlade jag på en isfläck.
 
Jag gjorde en rejäl bananskals halka, som på film och jag tog inte mot mig ett dugg. Sog bakhuvudet och svanken rejält! Mamma ringde 112 för jag kändeatt jaghade så ont i huvudet och då jag rörde på mig gjorde det så ont. Och personalen på sos sa att ingen skule röra mig, en ambulans skulle komma. Där fick jag ligga på backen i det blöta och kalla en stund, tillslut kom ambulansenpersonalen, dom dividerade hur dom skulle bära upp mig. De fick ta på mig en halskrage och spänna fast mig och bära mig til ambulansen.
 
Stackars lille Liam som fick se allt, men han blev inte rädd utan blev arg på isen och skrek DUMMA IS. Sen fick han en godis och en nalle av ambulans killen. Jag fick åka in till sjukhuset, ligga där med kragen en lång stund. Jag kände att jag började få mer panik och kunde ine röa mig allt för de hade spänt fast mig i fyra remmar och halskragen var enorm och satt sten hårt. Fick ont som fan i bakhuvudet där jag hade slagit mig, så jag kände att det här går inte. Det var ingen som kom fram och pratade med mig eller lämnade en alarm klocka, men tillslut kom mamma och gjorde mig sällskap.
 
Jag började få en rejäl panikattack och tillslut kom en läkare som dumförklarade mig totalt, som att jag vore ett barn och att det var mitt fel att jag låg på den avdelningen. Jävla översittare! Fan en rejäl höger skulle han ha behövt! Men han tog bor kragen efter han förklarade för mig som att jag vore helt knäpp i huvudet, och då dom bar över mig till en annan bår så kände dom hur blöt jag var, jo jag hade legat i de där blöta kläderna väldigt länge. Tillochmed då ambulanspersonalen skulle lyfta mig satt min jacka fast i isen. Och mina vinterskor var så himla fuktig och svår att ta av så dom fick klippa sönder stövlarna.
 
Sen gick timmarna, som vanligt. Hatar att vara på akuten, allt ska ta en sån tid tills man får veta en ynklig sak. Men jag började lessna att dom aldrig kom så ringde på klockan. Då hade tydligen dom skrivit upp en läkare på mig och de trödde jag hade röntgas men nej så äntligen kom det en läkare och pratade med mig. Hon tyckte att huvudet verkade ha klarat sig bra men ville röntga min höft och bäcken. Och det gick relativt snabbt innan jag blev iväg rullad. Och ena läkaren sa att jag inte fick röra på mig och den andra sa att jag fick röra mig efter min egen förmåga. Jäkla yrställe! Men efter röngen tog det ännu längre tid, två timmar senare frågade jag om när får jag veta om provsvaren, -ja svaren kommer ganka fort men det är ju en läkare som ska kolla på det där... Jamen va bra! då väntar vi en stund till. Och det fick vi göra och TILLSLUT kom läkarn och frågade om jag ville hem. JA TACK! Det var inget brutet och ingen hjärnskaking så jag klarade mig väääldigt bra tanke på smällen. Men att det ska ta en sån tid jämt men nu har jag kollat upp allt och det är ju inget att leka med om man har nt i huvudet eller nacken eller något annat. Men nu fick jag godkänt på besikningen, kom hem utan ett par vinterstövlar och linne(de klippte sönder det med) men fick iallafall med mig en pizza som blev min middag. Hade ju inte ätit något på väääldigt länge. Men tack snälla mamma att du ställer upp och sitter med mig! Du är förbaskat snäll! 
 
 
(null)

Kommentera inlägget här :